Fortsätt till huvudinnehåll

Hålla värmen

.
Oktober har blåst träden nästan nakna här. Liksom tidigare sitter jag och håller tummarna att löven ska blåsa över till grannen/in i skogen/åt fanders, men jag tror inte det kommer fungera i år heller. Jag erkänner dock att det är lite charmigt att hasa igenom frasande lönnlöv på väg till bilen. Och så länge det inte regnar, virvlar de ju ganska vackert också. Det kan man sitta och titta på medan man försöker hitta motivation att lära sig vad yttre sneda bukmuskeln heter på latin. (Jag hittade motivationen ganska snabbt: den heter tenta fredag 8 oktober.)Den smygande kylan har jag inga större problem med. Det finns sätt att hålla värmen. Bara att ta fram benvärmare, fårskinnstofflor och halsduk. Jag trivs bättre med mig själv när jag är ordentligt invirad i textilier.

För omväxlings skull varvar jag mina studiefyllda, textilinvirade dagar med hoppfulla kvällar på Friskis. Efter att ha suttit och frusit, ensam, med dålig hållning vid datorn i flera timmar är det sannerligen befriande och värmande att skutta omkring och svettas en stund. Lyckas man dessutom pricka in ett pass med en ledare som utstrålar lite livsglädje, kan man sno med sig den hem och få en riktigt trivsam kväll, om man mixar tjuvgodset med endorfinerna. En del ledare är så charmiga att jag vill ta med hela dom hem. Men det tror jag inte man får.

Mindre charmigt är valefterspelet. För det första är jag ingalunda nöjd med resultatet; fel låt...förlåt, lag... förlåt, block vann och de eländiga Sverigedemokraterna hittade in dit de inte skulle. För det andra är jag så besviken på alla (medier, politiker, folk) som tänker att man kan bekämpa idiotism med idiotism. "Hej och hå, om vi också beter oss som svin och fryser ut de här människorna som vi bestämt att det är fel på, då kommer världen bli bättre!" Nej, så mycket vet jag att, oavsett vad matematikens lagar säger, så kan två fel aldrig bli ett rätt. SD ska behandlas d v s ifrågasättas och debatteras med, precis som alla andra partier. Annars gör vi oss skyldiga till precis det vi beskyller SD för att göra och ger dem dessutom bränsle till martyrbrasan. Jag är beredd att ursäkta beteendet hittills och skylla på tillfällig eftervalspsykos, men sedan är det skärpning som gäller!

Ikväll står tv:n på, fastän jag är i ett annat rum. G sover inte hemma och då får Samsungen skrämma bort tystnaden, medan jag försöker att digitalöverföra mänsklig värme till en vän som behöver det. Snart ska jag släcka ner alla kommunikationskanaler (finns numera på även på Twitter för den som vill söka mig där) krypa ner under täcket (mer textilier) och låta bli att lyssna på spökblåsten utanför. Vi ses.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En stjärna vid ratten

. Jag är inte känd för att vara någon vidare bilförare. Det känns ju tryggt eftersom jag till vardags kör sisådär tio mil om dagen. Jag har repat och kraschat och bucklat i min drygt 10-åriga karriär som körkortsinnehavare. Som tur (?) är har jag mest åsamkat skador på egna fordon. Om man undantar bilarna jag repat för pappa. Eller G:s första Nissan som jag kraschade så illa att den fick gå till skroten. Då var det tur att G fortfarande såg på mig genom rosaskimrande nyförälskelse... Nej, dagens rubrik syftar på något helt annat. När jag sätter mig bakom ratten blir jag en annan slags stjärna. En popstjärna. Jag väljer en station med någon lämplig låt och går loss. Sjunger, wailar och showar. Whitney, Mariah, Rihanna och Fergie kan slänga sig i väggen. Denna min egenhet underlättas kraftigt av att jag begåvats med ett sångtextcentrum i hjärnan som skulle få vilken Så-ska-det-låta-deltagare som helst att dreggla av avund. Alla texter fastnar. ALLA. Det spelar ingen roll om de är bra ell...

Röd lycka

. Veckans färg är utan tvekan röd. Det varma, vackra har bringat stor glädje till huset, på olika sätt den senaste tiden. Det första som hände var att jag fick lite koncentrerat mys i ett paket från posten. Jag hade beställt härligheten själv, men blev så glad för den att man lätt kunnat tro att det var en oväntad present. Det kom en röd mysdress i fleece. Den är varm och mjuk och framförallt hel, vilket inte dess föregångare är längre. Jag ser som i ett romantiskt skimmer, hur jag kryper ihop i denna fantastiska skapelse på julaftonskvällen, när alla barn somnat och tystnaden infinner sig. Harmoni. I teorin iallafall. Nästa röda skönhet, som numera förärar oss med sin närvaro är Den Nya Ytterdörren. Efter två dagars bankande, sågande och fixande av två trevliga hantverkarmän sitter den på plats och liksom glöder i höstsolen. Den är så blank och så röd och så fin. Modellen har samma namn som jag, så vad hade man förväntat sig? Ett litet smolk i glädjebägaren är att den är lika blank oc...

All good things come to an end

. Årets näst sista dag har just börjat och jag sitter i kolmörkt vardagsrum och lyssnar på snusandet från tre sovrum på Rucklets övervåning. Den enda som brydde sig om att jag kom hem var Sigge the Dog, som undrade varför jag luktade retrieverhane (x2) och missnöjt sniffade igenom mig innan han lommade in i sovrummet igen. Jag ska snart lomma efter. Men först vill jag berätta om min dag. Jag har varit på utflykt hela dagen, trots att jag egentligen inte alls har jullov och borde våndas över en urtrist inlämningsuppgift. Jag åkte till ett lämpligt köpcentrum och shoppade loss på mina julklappspresentkort. Några små pärlor lyckades jag rota fram ur reakorgarna, men någon jacka (som var det egentliga syftet med turen) i lagom storlek och färg gick inte att skaka fram. Men familjen T har nu ett Alfapet-spel UTAN nedkladdade bokstavbrickor, en fin gå-bort-present till nyårsvärdparet samt väldigt politiskt korrekta "nyårsfyrverkerier" (som varken smäller, sprakar, skrämmer djur ell...