Fortsätt till huvudinnehåll

Hålla värmen

.
Oktober har blåst träden nästan nakna här. Liksom tidigare sitter jag och håller tummarna att löven ska blåsa över till grannen/in i skogen/åt fanders, men jag tror inte det kommer fungera i år heller. Jag erkänner dock att det är lite charmigt att hasa igenom frasande lönnlöv på väg till bilen. Och så länge det inte regnar, virvlar de ju ganska vackert också. Det kan man sitta och titta på medan man försöker hitta motivation att lära sig vad yttre sneda bukmuskeln heter på latin. (Jag hittade motivationen ganska snabbt: den heter tenta fredag 8 oktober.)Den smygande kylan har jag inga större problem med. Det finns sätt att hålla värmen. Bara att ta fram benvärmare, fårskinnstofflor och halsduk. Jag trivs bättre med mig själv när jag är ordentligt invirad i textilier.

För omväxlings skull varvar jag mina studiefyllda, textilinvirade dagar med hoppfulla kvällar på Friskis. Efter att ha suttit och frusit, ensam, med dålig hållning vid datorn i flera timmar är det sannerligen befriande och värmande att skutta omkring och svettas en stund. Lyckas man dessutom pricka in ett pass med en ledare som utstrålar lite livsglädje, kan man sno med sig den hem och få en riktigt trivsam kväll, om man mixar tjuvgodset med endorfinerna. En del ledare är så charmiga att jag vill ta med hela dom hem. Men det tror jag inte man får.

Mindre charmigt är valefterspelet. För det första är jag ingalunda nöjd med resultatet; fel låt...förlåt, lag... förlåt, block vann och de eländiga Sverigedemokraterna hittade in dit de inte skulle. För det andra är jag så besviken på alla (medier, politiker, folk) som tänker att man kan bekämpa idiotism med idiotism. "Hej och hå, om vi också beter oss som svin och fryser ut de här människorna som vi bestämt att det är fel på, då kommer världen bli bättre!" Nej, så mycket vet jag att, oavsett vad matematikens lagar säger, så kan två fel aldrig bli ett rätt. SD ska behandlas d v s ifrågasättas och debatteras med, precis som alla andra partier. Annars gör vi oss skyldiga till precis det vi beskyller SD för att göra och ger dem dessutom bränsle till martyrbrasan. Jag är beredd att ursäkta beteendet hittills och skylla på tillfällig eftervalspsykos, men sedan är det skärpning som gäller!

Ikväll står tv:n på, fastän jag är i ett annat rum. G sover inte hemma och då får Samsungen skrämma bort tystnaden, medan jag försöker att digitalöverföra mänsklig värme till en vän som behöver det. Snart ska jag släcka ner alla kommunikationskanaler (finns numera på även på Twitter för den som vill söka mig där) krypa ner under täcket (mer textilier) och låta bli att lyssna på spökblåsten utanför. Vi ses.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Prokrastineringspoesi

Idag ska jag börja skriva på hemtentan. Fem avsnitt Skam.  Norska är roligt. Ett avsnitt till. Det var kort, jag ser ett till. Promenad med omväg. Några långa youtube-klipp med nån tjomme som pratar filosofi. Sex frågor max 12 sidor. En sida i veckan blir lagom. Sorterar batteri- och glödlampslådan. Fållar tre par gardiner. Blocket: kattungar.  Blocket: stolar.  Blocket: vad som helst. Promenad i regn. Tar omväg ändå. Yes! Nytt avsnitt av Bonde söker fru. Det blir nog ändå splittrat att dra ut på det över så lång tid. Jag koncentrerar mig i mellandagarna. Dammsuga soffan. Ullared  Vår tid är nu, måste man ju se. Loppis. Det är faktiskt inte lika roligt utan rim på julklapparna. Fira jul, fira jul, fira jul. Jag kanske egentligen skulle jobba med kor? Då ska vi se: anknytningens betydelse för den psykologiska utvecklingen. Det kan väl inte vara så svårt? Jag behöver inte vara där precis när biblioteket ö...

När är det vardag?

. I min bekantskapskrets är det vanligt att klaga över den trista och grå vardagen, när allting bara rullar på och ingenting särskilt händer. Ofta sitter jag då som en nickedocka och håller med, beklagar mig över snabbmakaronerna och resorna till jobbet, av ren slentrian. Men ikväll, uppfylld av två dagars utbildning, slutar inte min hjärna där. Analysfabriken är inställd på skiftarbete och tankar snurrar. När är det egentligen vardag i mitt liv? Strax inser jag att det inte finns någon vardag för mig. Ingen grå smet att ta sig igenom för att nå den färgstarka, gnistrande helgen som är det vi yrkesarbetande lever för (?). För mig finns inte två arbetsdagar som är lika. Tonåringar är nyckfulla som aprilväder och en omsorgsfullt gjord dagsplanering kan omkullkastas på ett ögonblick. Jag lär mig ständigt mer om hur dessa mystiska varelser fungerar och ännu mer om mig själv när jag tvingas hantera de situationer de sätter mig i. Att leva med småpojkar ger inte heller några dagar som man k...

Det blåser idag!

Vinden tjuter runt knuten här. På slätten kommer man inte undan. Är det höst redan? Inte för att det gör mig någonting, jag gillar hösten. Det är någonting tryggt med att allt börjar om och blir vardag igen. Då behöver jag inte välja och bestämma så mycket själv utan får ett tryggt schema att följa. Hur tråkig är jag egentligen? Eller lat kanske? Fast just den här hösten kanske jag har rätt att längta lite. Nytt jobb. Ska bli roligt, men känns lite ödesdigert. Nu bor vi här och nästa gång jag eventuellt tröttnar kommer jag inte ha någon bra ursäkt till byte. Fler barn ska vi ju inte heller ha.... Har vi ju sagt. Sen flyttar F ut. Syster F. Moster F. Beger sig söderut för att bli beläst. Tre månader med svängdörr, sjutton logistik-sms om dagen och rufshårade bakisfrukostar vid 12-tiden, är slut. Kan bli tomt eller skönt eller bådeoch här.Vet iallafall en liten E som kommer att längta, fråga och rycka i dörrhandtaget på mornarna. G och jag kanske längtar något mindre. Du får ursäkta, F. ...