Det är nu helt fastställt. Jag kan varken vara snygg eller glad i november. Det går att klä på sig ett leende på morgonen och spela teater, men på insidan är det som att försöka sjunga durmelodier till mollackord. Det går, men det skevar. Kläder, hud och hår går ton i ton i svart och grått. Om jag klär ut mig till mörkret kanske det tror att vi spelar i samma lag och lämnar mig ifred?
Igår gav jag vika för det och lindade in balkongräcket i små LED-gnistor, bara för att stå ut. Och när jag ändå sitter i biktbåset: jag har hängt upp två adventsstjärnor. Var bara "tvungen att kolla om de passade". Nu gäller det att försöka tänka bort de ungefär femhundraåttatusen arbetsuppgifter som ligger mellan mig och jullovet.
Det finns en speciell annan liten gnista också, som tur är. Ett litet ljuvligt kryp som levererades i rekordfart för en dryg vecka sedan. Ett litet S, med en liten perfektionsnäsa och ett eget litet bedårande språk av gny. Med henne blev världen både en lillasyster och en (något missnöjd) storasyster rikare. Jag minns ingenting av när jag själv blev storasyster för sisådär 32 år sedan, men jag gissar att jag nog inte var helt odelat positiv jag heller. Så nedrans tjurigt att behöva dela uppmärksamheten med någon som en inte ens kan lägga pussel ihop med. Upp med hakan, A! Småsystrar (och småbrorsor) blir roligare med åren. (Jag har uppenbarligen ganska höga tankar om två- och halvtåringen A eftersom jag tänker mig att hon läser min blogg. Men det är egentligen helt rimligt: vi vet ju alla hur kompetenta storasystrar är.)
När jag får nosa på en sån som S, alldeles liten och ny, dansar äggstockarna mazurka en liten stund och försöker övertala mer förnuftiga delar av min kropp om att vi faktiskt har massor av plats här i huset och att en snutt föräldraledighet nog skulle ge mig lite soctantsglöd tillbaka. Men det brukar gå över när jag kommer hem till min alldeles egna tvärilskna semi-tonåring och hans bulldozerlillebrorsa. De är förstås också ljuvliga. På sitt sätt.
Nu får denna novembermåndag betraktas som slut. Lite sömn på det, så orkar vi kanske gnistra en novembertisdag till. Fridens!
Kommentarer